Ängelholm, kan de va nåt?

Om inte annat så är det början på Skåneleden del 5: Öresundsleden och ett fantastiskt stycke natur nästan hemmavid. Vi kom till Ängelholm fredag kväll och blev riktigt positivt överraskade. Mycket folk, trevliga restauranger, en lagom snirklig å runt centrum och en trädgård vi blev spontaninbjudna i med ett riktigt klurigt sätt att hålla pli på blommorna.

Fast målet med trippen var ju en två-dagars löpartur på Skåneleden. Alltid trevligt! Så, efter en tidig frukost fick det vara slut med blommorna och på med skorna.  Solen strålade, himlen var blå och skorna gick åt helt fel håll… Men en mil mer eller mindre spelar ju ingen roll så länge humöret är på topp. Och det är det ju garanterat när man springer genom en nästan regnskogsaktig grönska för att hitta starten på leden. Den hittade vi till slut i trakterna av Vegeån! Två fotografer stod tålmodigt med objektiv stora som kanoner för att vänta ut en kungsfiskare som envist vägrade visa sig. Riktigt så gott om tid hade inte vi. Bara att jogga vidare.

Sällskap på vägen fick vi också. Vitkindade gäss i massor höll oss igång när vi följde Kullaleden västerut. Kullaleden, som faktiskt är utsedd till en av  Europas bästa vandringsleder, kan verkligen rekommenderas. Bra markerad, vacker natur och massor av möjligheter till utmärkt backträning. I synnerhet ju närmare Kullaberg man kommer.


Efter ett antal timmars löpnng (och en paus för ett dopp i Farhult) började det kännas tomt i magtrakten. Som tur var hittade vi fram till Jonstorp och Pizzeria Mona-Lisa. Pizza Bahamas mättade bra inför de kommande kilometrarna. Vid fem-tiden kom vi fram till Arild och hade tur: Glasskiosken hade fortfarande öppet. Bara att passa på och fylla på med mer kalorier.

Nu började det bli lite tufft. Backarna blev brantare och brantare. Fårflockarna fler och fler. Klockan mer och mer. Hur var det? Hade vi egentligen fått bekräftat bokningen av rummet? Tja… inte mycket att välja på. Bara att springa vidare. Vid åttasnåret hittade vi slutligen fram till Kullagårdens Wärdshus. Jodå, vi hade ett rum som väntade, det fanns ankbröst så det räckte till oss också och värden hade hela köket fullt av lokalt producerad mikroöl. Kan det bli bättre?

Andra dagen började med en tur upp om Kullabergs fyr. Backar är nyttiga sägs det. Som tur är får man i alla fall en fin utsikt när man väl orkat upp!

Vidare nerför Kullabergs naturreservat på smala stigar och äventyrliga branter. Ransviks café såg trevligt ut men hade tyvärr stängt för säsongen. Nåja, i Mölle hamn var det öppet. Fika med morotskaka. Långlöpare behöver mycket energi!

Löpningen från Mölle söderut var betydligt lättare. Skåneleden följer kusten ganska bra och kusten är platt och trevlig. Fiskelägena radade upp sig, det ena mer pittoreskt än det andra och naturen annorlunda men fortfarande mycket sevärd.

Vi avslutade vår ca 70 km långa tur i Höganäs på restaurang Bryggan med deras eminenta fisksoppa. En riktigt trevlig weekendtrip!