Äventyrslöpning med Kids i stark vind och salta vågor

En gång kan möjligen vara ingen gång, men ställer man upp med glatt humör för tredje gången på tre veckor på Äventyrslöpning för Kids, ja då är man definitivt en äventyrslöpare!

I går sattes verkligen vår förmåga på prov. Målet var en timmes upptäckarlöpning i Västra Hamnen i mycket kraftig vind. Motvind! Hela tiden!

-”Kan alla simma?”” Jaaa”!! Vilken tur, men det är en förmåga som jag verkligen hoppas vi inte behöver använda … Vi ska springa en rejäl tur I Västra Hamnen nära havet och det blåser, känns det som, närmast orkanvindar, men vi tänker definitivt försöka hålla oss på land.

Upp längs hundrastplatsen, över bron och titta; Där ligger husbåtar! Där hade varit coolt att bo!

Vi springer ut till fyren, ser Köpenhamn i fjärran och bron lite närmare.

Vi fortsätter till en liten pir där vi hittar en massa hänglås. Här låser man fast sin kärlek. Ja det är nog bäst, annars kan den blåsa bort… Vi försöker hitta ett ställe i lä att äta mellanmålet men det är omöjligt. Vi får hålla fast ostskivorna med båda händerna!

Stora stenar längs kajkanterna, vissa är jättelena att ta på. Varför det? Det vet barnen.  De har legat länge, länge i vattnet och slipats av vågorna. Vi ser brandmän i havet som övar dykning i isvattnet och känner inte att vi är sugna att byta plats med dem.

Västra Hamnen är spännande och modern. Förr i tiden fanns här ingenting. Sen började man fylla ut marken i ett par hundra år, byggde Kockums båtvarv, lade ner det igen, och kom på 2000-talet på att man kunde bygga festliga bostäder där. Många av husen har roliga former och färger och Kungen av dem alla är förstås Turning Torso. Det skruvade huset fyller elva i år och är precis lika gammalt som en del av barnen. Vi lär oss att Calatrava är den klurige arkitekten bakom den Vridna Kroppen och undrar hur jobbigt det kan vara att putsa alla dessa fönster!

Vi springer till den mystiska sjungande kullen och lyssnar och dansar lite, och hittar ett spännande hål i nätet och kryper igenom. Busigt!

”Kan vi inte springa till Sollekplatsen?” Klart att vi kan om ni är sugna. Full fart i benen och vi fikar med Mariekex uppe i raketen. Barnen åker glatt rutschkana genom ventilationsrören, men där fegar jag, skyller på min stora ryggsäck och klättrar nerför klätterställningen till fast mark.

Nu får vi skynda oss, vi måste hinna med bussen tillbaka! Vi springer genom bostadsområdet, hittar en kanin som kryper ner i ett hål och hinner lära oss att skillnaden mellan en gran och en tall framförallt är storleken på barren.

På bussen kollar vi först att ingen frusit ihjäl, sen pratar vi igenom vad vi sett och lärt oss. Vi har också utvecklat en tradition att mumsa på ett sista Mariekex när vi sitter på bussen, för det tycker vi att vi är värda. Idag har vi satt rekord och sprungit mer än fem kilometer och då är inte alla turerna på lekplatsen inräknade.  Det har varit svinkallt och motvind, det har varit spännande och utmanande, och det har framförallt varit nio fantastiska löpare ute på Äventyr!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *