Värsta största svampen, en mycket död kanin och många andra spännande saker!

– Jag har längtat i två år! säger en flicka som hoppar ivrigt i regnet.  Jag med! säger en annan.

Det är höstpremiär för Äventyrslöpande Kids. De flesta i gruppen är tvåor och många har faktiskt väntat sen de gick i förskoleklassen på att få vara med och springa iväg på äventyr. Och vilken premiär sen!  Det regnar rejält, men det märker knappt barnen. Vi ska ut på äventyr, springa, upptäcka saker, leka och käka mellis utomhus.

Först går vi igenom reglerna. Inte så mycket att tänka på mer än att vi är uppmärksamma i trafiken, väntar på varandra och framför allt har roligt! Vi inviger de splitternya Äventyrslöparvästarna. De får man förstås inte ta av sig, de måste man alltid behålla på.

”Nu kör vi!” Ut genom grinden på skolgården, genom Enebacksparken och Solbacken.

På trottoaren på väg över John Ericssons väg hittar vi en mycket död kanin. Vi kollar på skelettet och tänderna. Den stackaren har nog blivit överkörd.

Vi stannar till vid Dammfriskolan och pratar om vad de olika områdena heter. Vi tittar bort mot Fågelbacken. ”Där gick jag på dagis, säger någon” och så är vi framme vid Kronprinsen där en elev bor högt uppe i huset. Vi andra bor på betydligt blygsammare våningsplan i helt andra hus förstås. Vi konstaterar att huset är byggt av små mosaikstenar som är mörkare i botten och ljusast högst upp för att det ska se ut som att det når ända upp till himlen. Flera barn har varit överst i huset och ätit på restaurangen.

Vi ska inte gå på restaurang, vi ska käka mellis i en trädkoja på lekplatsen i Rönneholmsparken. Medan regnet öser ned tränger nio barn plus jag ihop oss under taket och äter Dragicas hembakta mackor. Alla är överens om att nästa gång behöver vi dubbelt så många smörgåsar! Man blir hungrig när man är på upptäckslöpning.

Vi leker på lekplatsen, leker zombiepjätt, snurrar, balanserar och springer vidare efter ett tag.

Denna gång till en annan lekplats som är lite smågömd bland husen på Erikslust. Nu är det dags för de magiska Äventyrslöpar Marie(-Louise) kexen! De får man extra kraft i benen av.

Vi springer vidare och jodå, vi hinner faktiskt med en lekplats till! Nu är vi Mellanhedsparken och skarpa ögon hittar en fin rosa sparkcykel som ligger slängd inne i buskarna. Vi plockar förstås fram den och hoppas att ägaren ska hitta den.

Vi räknar in oss så att vi inte ska glömma någon; nio barn och jag, och vi räknar på engelska och spanska för att det ska bli lite extra kul. Nästa vecka bestämmer vi att vi ska räkna på kroatiska och pashto. Det blir en utmaning!

Vi är ganska trötta, har sprungit och lekt i snart två timmar, men nu får vi plötsligt nya krafter för vi har hittat värsta största svampen! Vi undersöker den och lär oss att det är ett slags sopp. Den har små rör under hatten och den är inte giftig. Som en trofé plockar vi den med oss tillbaka och vi turas om att bära den magnifika svampen tillbaka till skolan.

Full fart och samling vid båten. Vi kollar på Runkeeper appen hur långt vi har sprungit; över en halv mil! Wow, det var verkligen inte dåligt! High five på den, vi ses nästa vecka på nya äventyr!

Äventyrslöparavslutning i skogen utan tomtar och troll men med barn och föräldrar!

Sommaravslutning för alla Äventyrslöpande  Kids i Skrylle! Och för att göra det ännu festligare och utmana den äldre generationen hade vi denna gången även bjudit in föräldrarna. Sex modiga föräldrar hade satt på sig löparskorna och de gula västarna och vågat följa med!
Trettio nyfikna löpare stod på ”startlinjen” i det fantastiska vädret. Här gällde det att hålla koll på de gula markeringarna och följa elljusspåret.

Första stoppet kommer ganska snart, en liten damm som väcker nyfikenheten hos både stora och små. Massor med vattenlevande varelser gömmer sig både under och ovanpå ytan, grodor, vattensalamandrar, skräddare och fjärilar. Vi får slita oss även om det är svårt för vi ska vidare.

Vi springer på stigen genom tät granskog med olika sorters mossor. På något ställe har man avverkat skog och vi funderar på vad man använder de nedsågade träden till. Många bra förslag kommer upp som byggnadsmaterial och möbler. Fortfarande finns vitsipporna kvar även om de börjar vissna i värmen, men vi spanar efter andra blommor; de fridlysta gullvivorna, och det dröjer inte länge innan de dyker upp!

En km, två km, tre km … Det är varmt och vi kämpar på. Vad är det här? Ett mystiskt gammalt militärförråd från andra världskriget kanske? Vi kan inte komma in men man kan alltid klättra upp!

Nu är det inte långt kvar och det börjar dyka upp en massa fågelholkar. Storleken på hålet berättar vilka slags fåglar som kan tänkas vilja bo i holken. Barnen uppmärksammar mig på en annan sorts holk utan hål med en bredare öppning undertill. Vad är det här, jag har ingen aning. En fladdermusholk förstås! En sådan har jag aldrig sett. Några av barnen har till och med byggt sådana i sina trädgårdar. Det är det fina med Äventyrslöpning, att vi lär av varandra.

Vi är framme och har avverkat fem km på årets varmaste dag! Gissa om vi är stolta! Nu är det dags för picknick, men mest av allt är vi törstiga på vatten. Runt picknicken pratar vi om vad vi har sett och hört; en kopparödla, en hackspett …

Vi har bara pyttelite tid på oss men skyndar till naturlekplatsen. Alla vill åka linbana! Bussen väntar på att köra oss tillbaka till Montessori. Alla är överens om att vi haft en härlig dag och att vi gärna stannat ännu längre. Vi belönar oss med att äta vars TRE av de de magiska Mariekexen; riktigt busigt på bussen : )

Äventyrslöpning med hembesök!


Vart ska vi springa idag? Det formligen spritter i benen på Äventyrslöparna och jag berättar att idag ska vi springa på ett helt annat håll än vi gjort de tidigare gångerna. Vi ska dra mot Rosenvång bort mot Djupadal och passa på att testa på lite nya lekplatser på vägen.


Nu blev det inte riktigt så. När vi ätit mellis på en rolig lekplats kom vi på att både Alvin och jag bor på veckodagsgatorna på Rosenvång; Alvin på tisdag och jag på fredag, det får vi undersöka!

I min trädgård passar vi på att fika på de magiska Mariekexen som man får löparkraft av : )
Vi testar en lekplats till och då tycker Albin att vi ska kolla in var han bor.

Vi springer längs hela Vanåsgatan långt och länge och till slut hittar vi hans hus. Där kikar hans söta katt ut genom fönstret!
Vi tar vägen genom Bellevuegården tillbaka och skymtar Beas hus.
När ska vi springa hem till oss? undrar de andra barnen i gruppen. Ja, vi lär inte hinna idag, för vi har varit ute i två timmar och sprungit nästan fem km och det är helt fenomenalt tillräckligt för små Äventyrslöparben!

Vem vet var NAPPträdet växer?

Lika pigga och springsugna som förra veckan står Äventyrslöparna och väntar på skolgården, redo att ge sig i väg. Solen skiner, humöret är på topp. Vad väntar vi på?!

Dagens runda ska komma att ta oss genom Solbacken, Dammfri, bort till Kronprinsen, Rönneholmsparken, Erikslust och Mellanheden. Många namn att hålla reda på och ofta hörs ”Här känner jag igen mig!”, ”Här bor min faster!”

På väg mot Kronprinsen träffar vi på en av Fröknarna från Backåkern/Bellevue Gård och vi passar på att bli fotograferade hela gruppen tillsammans. Vi tittar på Kronprinsen och ser hur huset blir allt ljusare i färgen ju högre det blir. Kronprinsen var länge Malmös högsta hus innan Turning Torso byggdes, det vet de flesta. Några har ätit i restaurangen på toppen och några har bowlat på botten.

Vi tar mellis uppe i en trädkoja i Rönneholmsparken. Tränger ihop tio stycken och mumsar på mackor och morötter. Sen är det tid för lek på lekplatsen. Snurra, gunga, balansera …

Mitt bland alla vanliga träd står ett alldeles ovanligt träd fullt av nappar! Barnen blir nostalgiska när de pratar om sina gamla nappar och jag berättar den spännande historien om när en av mina pojkar, när han var liten, tappade sitt ”nappknippe” ner i den konstgjorda sjön på Tivoli i Köpenhamn och karparna genast började ”nappa” efter napparna, och hur jag snabbt räddade napparna genom att låna en käpp av en gammal dam och med den lyckades fiska upp napparna! Puh, det var i grevens tid innan napparna skulle ha försvunnit i djupet…  

Nu stormar vi mot Mellanhedsparken, springer baklänges sista biten över gräset och fikar på de magiska kexen. Vilka superkrafter vi får av dem. En pojke i löpargruppen tar ledningen tillbaka till skolgården. Vi samlas vid båten. Hur långt har vi sprungit? Vi gissar och rätt svar är 5,1 km. Två timmars frisk luft och en halv mils äventyrslöpning i benen är inte dåligt. Inte dåligt alls…!

Klara Färdiga … Äventyrsspring!

Nio stycken supertaggade små Äventyrslöpare är redo att ge sig iväg. De har väntat länge och äntligen är det deras grupp som står på tur!

Vart ska vi springa? Hur långt ska vi springa? När ska vi äta mellis? Frågorna haglar och jag berättar att vi ska till Pildammsparken och vi kommer att springa ca 5 km och mellis ska vi snart äta. ”Va! Kan man springa FEM km?” undrar någon. Ja, det kan man, vänta bara så ska ni få se! Vi tar vägen genom Solbacken och vips är vi framme vid parken. Vi lär oss om Baltiska utställningen och Första Världskriget och gör sit ups och armgång på utegymmet.

Nu är vi framme vid amfiteatern och bestämmer oss för att ta mellis på den allra högsta kullen samtidigt som vi funderar på de gamla romerska gladiatorspelen med slavar och lejon och kejsaren som gjorde tummen upp eller ner.

Ner tar vi oss från kullarna och spanar mot fåglarnas ö i den stora Pildammen där inga människor för komma och störa fåglarna. Vi beundrar de vackra blommorna i Blomstergatan och lär oss skillnaden mellan en pensé och en hyacint. Det gäller bara att komma ihåg det.

Vi rundar dammen och tar oss ner till teaterlekplatsen. Nu är det verkligen dags för de magiska Marie(-Louise) kexen som bara Äventyrslöparna får mumsa på. Det gör vi i och trycker ihop oss i en pytteliten koja. Barnen klättrar, snurrar, gungar … Allt är möjligt på lekplatsen.

Tiden går väldigt fort när man har roligt och det finns mycket mer att upptäcka, men vi måste börja ge av tillbaka. Vi springer genom parken och alla vitsipporna. En liten Äventyrslöpare är trött i benen och får rida på min rygg en bit. Då blir jag en Äventyrslöparhäst som galopperar på trottoaren. För några andra räcker det att jag håller dem i handen en stund, så får de nya krafter.

Vi seglar in på skolgården och kan konstatera att vi slagit alla rekord för en premiärlöpning. Vi har sprungit sex km, fått två timmars frisk luft, lärt oss saker och lekt.

”Det här var ännu roligare än jag trodde det skulle vara!” säger ett barn.

”Jag längtar redan till nästa vecka!” säger ett annat barn.

”Jag med!” säger jag.

Det går upp och det går ned på Kroksbäcksbackarna!

Det går upp och det går ner … En härlig dag för Äventyrslöpning! Det är friskt och lite småkallt när vi ger oss i väg, ett perfekt väder. Idag ska vi vara ute länge och springa lite längre än vi brukar och jag lovar på förhand att vi kommer att leka av oss på TRE lekplatser!

Vi springer genom Bellevuegården under Mariedalsvägen och tar ”mellisstoppet” på första lekplatsen. Då kommer ett gäng barn från Mariaskolan med sin fritidspersonal och vi börjar lira lite boll med dem.

Nu ska vi vidare, vi har siktet inställt på de mäktiga Kroksbäcksbackarna, höga som berg, men på vägen dit hittar vi en lekplats till, den måste vi utforska. Ett av barnen är ett hungrigt lejon och de andra är hjortar (!) som klättrar i nätet och balanserar på stockar för att inte bli uppätna. Ramlar man ner är man en död hjort och förvandlas sen till lejon.

Vi drar vidare mot backarna. Upp och ner, och vi ska besegra den allra högsta kullen. Där slår vi läger en stund och begrundar den fenomenala utsikten. Allra närmast ligger Hylliebadet där några av barnen varit. Bortom ligger Emporia där alla varit och allra längst bort, bortom bron till Danmark, skymtar vi konturerna av Köpenhamn. Vi mumsar på Mariekexen som är Äventyrslöparnas belöning och tar oss därefter nerför med alla benen i behåll. Vi undersöker ett litet koloniområde som är klurigt att ta sig ut ur och konstaterar att än har ingen börjat gräva eller plantera på sina jordlotter.

Sista lekplatsen ligger intill Holma. Den är stor och spännande, en riktig Äventyrslekplats. Vi klättrar och rutschar och leker Följa John. Och, där finns också en stor fin fotbollsplan där några barn i olika åldrar spelar fotboll. Vi närmar oss lite försiktigt, Äventyrslöparna är sugna på att vara med, är det okey? Visst, fotboll känner inga gränser och språket är internationellt. Snart har barnen valt lag och blandat sig och kämpar bara för att göra mål.

Nu måste vi ge oss iväg, vi har ganska långt hem. Barnen tar motståndarna i hand och tackar för en bra match som vi vann med 3 -2, tror vi.

Vi springer tillbaka till skolan. Vi har bekantat oss med nya områden och gjort nya bekantskaper och avverkat nästan sex kilometer i det friska vårvädret.

Vårpremiär för Äventyrslöparna

Äntligen dags att samla mina Äventyrslöpande Kids till vårens första springtur! Idag hade vi dessutom fint besök från tidningen Hallå Malmö som var nyfiken på vår Äventyrslöpning. Tuva, Idun och Miranda blev intervjuade och barnen blev fotograferade.

Halva gruppen består av ”gamla” rutinerade löpare och halva gruppen av nya nyfikna elever. Åldern varierar från klass 2 till 5 men det gör inget så länge man är sugen på att springa, ha kul och upptäcka saker!

Efter att ha börjat med att kolla efter vårtecken sprang vi i den friska vinden till förskolan Villa Lindhaga på Bellevue och åt ”mellis” i deras trädgård. Det var väldigt spännande, inte minst för de små förskolebarnen. Sen satsade vi stort och sprang ända ned mot havet!

Vi var nyfikna på båtarna som ännu låg uppdragna på land och väntade på att göras vid och sjösättas.

Vi kollade runt bland båtarna och undrade varför nästan alla båtarna har tjejnamn.

Vi var ute på en brygga och spanande efter fisk. Vi aktade oss noga för att inte ramla i vattnet, det hade inte varit skönt, brrr! Kallt! Vi sprang tillbaka till skolan genom att ta vägen över Limhamnsfältet och genom villakvarteren.

Minsta Äventyrslöparen blev trött mot slutet och fick rida på min rygg sista biten; ”Det känns precis som en häst” tyckte hon. Alla var mycket stolta när vi kom tillbaka och konstaterade att vi faktiskt sprungit 7 km! Verkligen bra gjort på årets Äventyrslöparpremiär!

På snabba fötter för att skörda morötter!

Dagens Äventyrslöpning för mina härliga Kids blir årets sista ordinarie löptur. Det kan låta tidigt när vi bara är i slutet av oktober, men snart är det höstlov och därefter ska jag ha semester och sen … ja, sen är vi inne i december och då planerar jag en Juläventyrslöpning med överraskning som bonus. Alltså vill jag göra dagens löpning till något extra. Dagens grupp är liten men tapper. Fritids frestar samtidigt med utflykt till tekniska museet, så jag är glatt överraskad att barnen väljer löpning med mig och dubbelmackor med ost under bar himmel stället för att åka buss till museet med kompisarna.

Idag har jag planerat något extra! Vi springer från skolan i sydvästlig riktning och jag lovar barnen att vi kommer att få utforska och leka på inte mindre än tre (!) lekplatser.

Eftersom vi startar löpningen i närområdet passerar vi flera hus där skolkamrater bor. Vi klappar katter och kollar på fint karvade halloweenpumpor. Vi tar mellanmålet redan på första lekplatsen. Så fort mackorna är slukade börjar barnen leka. Klättra, snurra, balansera, gunga … Motorikträningen är en bonus till löppassen. Det låter tråkigt och jobbigt, så därför kallar jag det för att leka och springa och upptäcka, och vilket barn tycker inte det är kul?!

När vi är klara springer vi vidare. Genom Mellanheden, Rosenvång och Djupadal. Vi håller ganska hög fart och gruppen kämpar på duktigt. När vi lekt och utforskat alla tre lekplatserna och tagit vår obligatoriska ”andra fika”; den med Mariekexen, som barnen döpt till Marie-Louise kexen, de kexen som är lite magiska och som inga andra än Äventyrslöparna får chans att smaka på, då berättar jag vad vi ska göra nu.

Vi ska springa till min odlingslott borta på koloniområdet och se vilka grönsaker som fortfarande finns där och vilka som gömmer sig i jorden.

”Vem är sugen på morötter?” ”Jaaag!” ropar alla. Jag drar upp morötter och sköljer av dem, och barnen mumsar glatt. Vad kan det här vara? En vit morot? Många gissningar. En palsternacka ropar en pojke. Helt rätt.! Vi plockar av små torkade bondbönor, och tillsammans hjälps vi åt att hålla en liten biologilektion om hur man får bondbönor att växa. Man sår frön, det kommer upp växter. Man skördar bönor, men om man torkar några frön kan man spara dem och sen plantera dem och på så sätt föröka sina bondbönor. ”Jag ska så morötter säger en pojke”, ”jag med, säger en annan”. Vi utforskar mer vad som finns, lite potatis kan vi hitta och kvarblivna björnbär.

Det är dags att springa tillbaka. Ett barn springer stolt med både morot, potatis och bondböna i sin hand hela vägen tillbaka till skolan, en sträcka på mer än 2,5 km.

Jag utmanar barnen på hemvägen och låter dem själva visa vägen tillbaka. Höger eller vänster? Det gäller att komma överens vilken väg vi ska ta.

Efter en och en halv timme är vår Äventyrslöpning slut och vi är tillbaka igen. Vi kollar på Runkeeper appen; vi har sprungit över 5,5 km, lekt på tre lekplatser och lärt oss hur man odlar grönsaker. Trötta och röda om kinderna high fivar vi, nöjda med dagens Äventyrslöpning.

Äventyrslöpning bland djur och natur!


Idag var det så äntligen dags för Äventyrslöparnas utmanande avslutning i Bokskogen! Tjugotvå förväntansfulla små löpare var redo att kliva på bussen till Torup för en riktig utmaning.
Vi ska ge oss ut på det gröna 7 km spåret! Så långt har vi aldrig sprungit förr, max fem km. Men idag har vi gott om tid och vi behöver inte stressa. Och vi kan stanna  flera gånger på vägen och dricka och ta lite kex. Trodde vi! Men så skulle det inte bli, för under nattens häftiga regnande hade miljoner mygg kläckts och alla var superhungriga! Och där kommer vi som ett enda långt smörgåsbord. Så pauserna blev det inte så mycket med. Vi siktade istället på att klara rundan och därefter ha en skön picnic och leka på lekplatsen.



Bortsett från myggorna, som vi kunde varit utan, så lyckades vi faktiskt se en hel del småkryp. Största sensationen var en liten orm eller ödla, oklart vilket, men spännande var det! Skogssnigel och Vinbergssnäcka, trollslända och två skalbaggar tätt på rad varav den ena var mycket intresserad av den framförfarande…


”Hur långt är det kvar?” Det är varmt och svettigt, och jobbigt. ”1,5 km, 1 km, 500 m … ”Jag känner igen mig! Här har vi varit förut!” Ja, det stämmer och där framme är målet! Vi har sprungit 7 km och det är vi superstolta över!



Törstiga och hungriga, snabbt fram med mat och dryck och duka upp till picnic.

Hur trött och mätt man än är orkar man alltid leka på en bra lekplats, och lekplatsen i Bokskogen är riktigt bra och utmanande. Balansera, klättra och jaga.

Äventyrslöpningen är slut för i år. Av med de gula västarna för sista gången. Bussen väntar och trötta och nöjda tar vi plats och beger oss tillbaka till civilisationen. 

Vem vet varför hanankorna är så mycket snyggare än honankorna?

Det och mycket annat lär vi oss på Äventyrslöpningen för Kids! Idag var det dags för en ny springsugen grupp som inte fort nog kunde få på sig de gula löparvästarna. Vädret var perfekt, inte för kallt men ändå så svalt att man hellre rörde på sig än stod still.

Full fart genom Solbacken ner till stora korsningen och över till Pildammsparken där vi stannar vid kartan för en orientering. Hur gammal är egentligen Pildammsparken? Vad är Baltiska utställningen? Hur startade Första Världskriget?

Vi drar raskt vidare till dagens första utegym. Många roliga redskap att prova på. Upp och ned för Himlabacken och över till kronprinsessan Margarethas blomstergata och nu har vi en sådan enastående tur att vi får komma in och titta i Margaretha paviljongen! Full fart på alla kullarna runt amfiteatern och sen dags för ostmackor och hallonsaft, en superbra kombo för äventyrslöpare.

Efter mellanmålspausen rundar vi den stora Pildammen och ser flera små ankungar och gåsungar. Vi rör oss försiktigt så att vi inte skrämmer dem. Bort till Bloom in the Park; en Michelinstjärne-restaurang . En av pojkarna som ätit där intygar att det var fantastiskt gott.

Dags för nytt utegym igen; linor och vikter och sen kämpar vi oss upp till det gamla vattentornet och då inträffar dagens andra lyckoträff; vi får komma in i vattentornet och får förhandstitta på en konstutställning som inte öppnar förrän i morgon!

Vi spurtar nedför vattentornet bort mot teaterlekplatsen och leker av oss lite där.

Vi fortsätter i parken och hittar den enda kvarvarande ”byggnaden” från 1914; ett litet stenlusthus med en dopfunt? Vi vet inte vad det är, fantasin flödar, en gammal brunn kanske?

Vi fortsätter till de röda figurerna som är av betydligt nyare slag. Är det sälar eller rumpor? Det kan man själv välja.

Nu är det mot bussen som gäller och vi har tur, den kommer precis när vi är framme vid hållplatsen.

Dags för vårt bussbus! Vi äter Mariekex på bussen och frestar medpassagerarna : ). Varför heter det Mariekex. Jag försöker säga att vi döper om dem till Marie-Louise kex men då kommer någon på att det nog bör heta Maria Montessorikex och så får det bli. En pojke plingar en hållplats för tidigt och då får vi hoppa av där. Det ger bara lite extra springmeter i benen!

Tillbaka på skolgården. Vi highfivar och konstaterar att vi faktiskt sprungit 5,4 km!

Men hur var det nu med hanankorna, varför var de så snygga? Jo men det vet ju alla. Det är ju för att imponera på tjejerna förstås! En kille med grönt hår på huvudet går hem i alla väder…!