En nostalgisk upptäcksfärd genom vårvackra Malmö

Förlåt! Jag backar, jag ger mig … Malmö är FANTASTISKT! En solig söndag i början av maj när bokarna precis vecklat ut sina ljusgröna blad, blommorna exploderar i alla färger och unga och gamla provar på hur det känns att ta av sig jackor, mössor, vantar och vänder ansiktena mot solen.

Jag ska ge mig ut på en 20 km runda i Malmö och jag har ett mål. Jag ska besöka Malmö äldsta? koloniområde, Zenith, som jag vill upptäcka och titta närmare på. Det ligger mitt inne i stan, nära Värnhem, och det är inte så många som känner till det. En riktigt spännande upplevelse väntar alltså!

Jag startar hemifrån på Rosenvång, springer genom Solbacken och in i Pildammsparken. Det är skirt grönt, både vitsippor och gulsippor blommar fortfarande och blomstergatan vid Margarethapaviljongen är praktfull. Jag springer genom parken, runt dammarna och snirklar mig igenom ankmatande familjer.

Upp till Triangeln och förbi Johanneskyrkan.

Springer på Friisgatan som nu är avstängd för att låta uteserveringarna breda ut sig den korta tid på året det faktiskt är möjligt att sitta ute och ta en kaffe eller öl utan att frysa ihjäl.

I Folkets park är det matmarknad med Street food och folk trängs vid vagnarna för att få en smakbit.

Jag springer genom Sorgenfri, förbi ABF huset där jag höll studiecirklar i engelska och franska i tidernas begynnelse, och beundrar de välskötta gamla arbetarbostäderna där barnfamiljerna nu hjälps åt att hålla iordning odlingslådor och rabatter. Har Mellersta kyrkogården på vänster sida och kommer ut på Nobelvägen.

Tar en bild av huset min mormor och morfar bodde i och där jag tillbringade mycket tid när jag var liten. Min mormor och morfar var världens snällaste och de hade mycket stort tålamod med mig när jag krävde deras deltagande i mina fantasifulla lekar.

Springer förbi ödetomten med det riks(ö)kända romska lägret på Nobelvägen som slutligen revs. Just ingenting har hänt med marken sen dess. Undrar vad som ska byggas här och när?

Nu, efter 8 km, är jag framme vid Zeniths koloniområde! En oas av grönska mitt bland hyreshusen. Jag uttrycker min beundran för en dam som stannar upp i trädgårdsarbetet och berättar bl a att föreningen firade 100 års jubileum 1996 men att hon själv inte varit kolonist mer än i nio år. Vi pratar och jag kommenterar att hon på dialekten låter som hon har rötterna i Stockholm. Jo, det är förvisso sant, och när jag prisar Bromma koloniområde som det finaste jag någonsin sett, erkänner hon villigt att där har hon minsann pallat äpplen många gånger, att hon gått på Bromma läroverk, men att det var väldigt länge sen och att det är preskriberat nu! Ja, äpplepallningen alltså, inte studierna …
Stugorna på Zenith är helt underbara, pyttesmå, gjorda av ett hopplock av överblivet virke och utan el.

Till sist får jag slita mig. Jag har hyfsat lång bit kvar och mycket mer att upptäcka.
Jag springer vidare över Föreningsgatan och kommer in på Kungsgatan.

St Pauli kyrkan är nyrenoverad och mäktig i mitten av Kungsgatan.

När vägen tar slut springer jag över Drottninggatan och korsar kanalen och kommer in på ett söndagsöde Gustav Adolfs torg.

Snabbt över torget och in på Gamla kyrkogården där Malmös historia är påfallande närvarade genom mer eller mindre kända Malmöbors gravar.

Jag känner mig alltid lite obekväm när jag springer genom kyrkogårdar även om jag inte precis tror på mumiernas hämnd eller något liknande, men jag är ändå glad när jag kommer ut på andra sidan. Jag springer in i Kungsparken förbi kasinot och förbi våra söners favoritlekplats, ”tåglekplatsen”, en ganska liten lekplats som alltid låg i skugga. Där brukade vi leka när pojkarna var små och vi hade vår väldigt stora och helt ouppfostrade älskade Berner Sennenhund med oss. Men det var på förra århundradet… Pojkarna är stora och Nessie, vår hund, är sedan länge i hundhimlen.
Nostalgi och minnen. Jag springer över till Slottskaféet och där pågår en fantastisk tulpanutställning. Inte behöver man åka till Holland inte!

   

Beundrar den gamla möllan på Mölleplatsen och vänder blicken nittio grader och imponeras av Turning torso. Gammalt möter nytt. Fast här ser nästan den gamla kvarnen mäktigare ut …

   

Slår en blick på de gamla ”fiskehyddorna”.

Korsar vägen vid Tekniska muséet, förbi Turbinen och är nu nere på Ribban, ”hemmabanan”, ”blodsmaksbanan”, intervallbanan … ja, en tre km lång asfaltsraka som man kan använda till vad man vill. Här har det sprungits, cyklats, åkt rullskidor och simmats, mellan bryggorna förstås, många, många kilometer genom åren.

Är framme vid bågskytteklubben i slutet av Ribban och minns hur vi haft kick off med personalen där och minns också hur jag sköt mig till en silvermedalj. Är man tävlingsmänniska så är man och då gäller det att skjuta pilar för glatta livet, även om man aldrig gjort det förut och vi är där bara för att ha kul och leka.
Passerar den nya Glasbruksskolan och kommer ut på Övägen där förr de gamla Dragörbåtarna la till och nu inget är sig likt.  Mer än ett par cementsilos som man lämnat kvar av nostalgiska skäl och som ska bli bostäder? Undrar hur man möblerar i en silolägenhet??

Några gamla fina fiskebåtar finns fortfarande kvar.

Jag springer i kringel i krokar i gamla Limhamn och beundrar avundsjukt de välbevarade gamla husen. När ska jag få ett sådant? Förmodligen aldrig!

Nu börjar äventyret på 20 km genom Malmö en söndag i början av maj springa mot sitt slut. Jag tar vägen förbi vårt koloniområde med odlingslotter på Bispgatan. Nu går det fort. Fort innan det är dags att gräva upp nypotatis, plocka vaxbönor, sockerärtor, göra sylt på egna björnbär och saft på egen fläder. Bäst att skynda, bara ett par månader eller så, men först av med löparskorna och en skön dusch efter dagens upplevelser!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *