På liv och död i Sarajevo

I nästan ofattbara FYRA år var Sarajevo belägrat under Balkankriget, den längsta belägringen i modern tid. Förlusterna och lidandet var enormt; 20.000 döda och 56.000 sårade, varav tusentals barn. Kriget är bara tjugo år bort och det är med blandade känslor jag står på startlinjen till Sarajevo halvmarathon. Ett lopp genom gammalt och nytt, den turkiska stadskärnan med kullerstenar, huvudgatan med moderna shoppinggallerier och överallt kulhål i husfasaderna  från maskingevär. Och mitt i allt detta, ungdomar som dricker cappuccino iklädda dyra italienska kläder och skor.

Solen strålar och det pumpar peppande musik i högtalarna. Jag är i bra form och sugen på att springa 21 km i en spännande stad där nutid och historia samtidigt är närvarande. Det är sannerligen omöjligt att inte bli känslomässigt berörd.

Vi startar utanför BBI shoppingcenter och springer utmed huvudgatan Marsalia Tita. Det är modernt och renoverat och trädbevuxet. Ganska snart viker vi av till höger och springer uppför en gata som leder till Stadion. 1984 hölls vinter OS i Sarajevo, nu är Stadion en enorm kyrkogård. Bilderna av alla dessa gravar från kriget etsar sig fast på näthinnan.

Vi vänder och springer ner på huvudgatan igen och passerar en känd katolsk katedral, Marjin Dvor; Marias slott.

Banan går i väst – östlig riktning i en spets, vi vänder där spårvagnslinjen tar slut och springer in mot staden igen längs Vilsnovo allén som går längs floden. Vi kommer fram till Vrbanja bron. Den kallas Kärleksbron efter de första krigsoffren i Sarajevo. Det var en ung serbisk man och en bosnisk flicka som älskade varandra men som dödades för sin kärlek av krypskyttar på Vrbanja bron.

Nu blir det ännu mer historia, europeisk storpolitik. Vi kommer fram till Obala Kulia Bana. 1914 färdades ärkehertig Frans Ferdinand och hans hustru i öppen bil genom Sarajevo som på den tiden tillhörde Österrike-Ungern. En serbisk nationalist, Gavrilo Princip, låg i bakhåll och avlossade två dödande skott. Både Frans Ferdinand och hans hustru dog och detta blev inledningen till Första Världskriget.

Svårt att ta in så mycket död och lidande. Därför är det befriande att springa ut ur staden och ut i naturen. Sarajevo ligger i en gryta omgärdat av berg och vacker natur. Nu bär det uppför i Bentbasa, ett spa- och naturområde. Men oj, vad det går uppför! Vad är detta, är det ett stadslopp eller ett terränglopp? Det blir allt smalare och trailaktigare och tufft att hålla farten, men nu är vi framme vid

Kozja Cuprija, Getbron, och då vänder vi. Härligt.

Ett man säkert vet är, att om man kämpat väldigt mycket uppför, så får man njuta lika mycket nerför! Det går i flygande fläng och snart är jag tillbaka i bebodda trakter igen, denna gång i Gamla stan. Gamla stan har turkiska anor från medeltiden och Ferhad-Begova moskén tronar mitt på det lilla torget. Nu är det verkligen inte långt kvar! Full fart mot målet där min väninna och resekamrat väntar!

Medaljen om halsen, vädret och humöret på topp! 21 känslosamma, spännande och vackra kilometer är slut. Nu väntar en dusch och en god middag, kanske Punjene paprike eller Cevapcici? Eller varför inte somunbröd med kajmak? Mums …..!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *