Sol, vind och vatten …

 

Näsan fylls av tångdoft, i öronen hörs fåglarnas kvitter och i blicken möts den blå himlen och det glittrande havet. Det är Valborg och vi har utmanat oss med en långtur på Skåneleden på Bjärehalvön, en landsända som tävlar med Österlen om att vara det vackraste i Skåne, ja kanske i hela Sverige.

Vi ska inte bara springa idag utan vi ska både springa och cykla. Vad kan det heta, duathlon kanske?

Vi hänger cyklarna på bilen och kör upp dem till Torekov, och efter en underbar fika i det nyöppnade bageriet i hamnen kör vi bilen tillbaka till Skepparkroken och parkerar den där, ca en mil från Ängelholm. Det är den första riktigt soliga dagen på länge och vi längtar efter att komma ut. Det är ganska kallt, ca tio grader, så det får bli långa ben och tunn jacka på. Det är på dagen en vecka efter Wien marathon och nu ska vi testa ben och fötter på en utmanande sträcka på 24 km till Torekov. Där ska vi hoppa på cyklarna och cykla tillbaka. En liten sträcka på nätta 28 km.

På Skåneleden vet man aldrig hur underlaget kommer att bli. Det kan vara allt från platt asfalt till som i detta fallet mycket klurig traillöpning på lösa stenar …

Men vi är inte ute efter några snabba tider eller rekordhastigheter här. Vi ska njuta, uppleva och springa med mindfullt sinne. Vad dyker upp bakom nästa krök? Det vet man aldrig. Vi har tagit med oss bananer och kanelbullar så att vi kan pausa på vägen.

Naturen är väldigt skiftande; hed, sankmark, tång och lösa stenar, inte så handikappanpassat med andra ord.

Fåglarna kvittrar och skriker och skränar som havsfåglar gör. Vi spanar och spanar ut över havet för att försöka få syn på en säl. Kan det vara … nej, det kan det väl inte …? Jodå, en bit ut i vattnet på en sten ligger en livs levande säl och viftar lite slött med labben!  Vilken tur vi har!

Några väldiga huggna stenblock reser sig på stranden. Vad kan det vara? En rest från ett jättefort tror jag, en del av en gammal fabrik tror Anders. Det visar sig att vi har hittat resterna av Dagshögs över hundra år gamla stenbrott. I slutet av artonhundratalet började man bryta sten för att krossa till makadam eller hugga till gatsten. Arbetet var riskfyllt och avbröts på 1960-talet. Kvarlevorna ser närmast Sovjet brutalistiska ut i arkitekturen.

I bit därifrån ligger en annan Dagshög. Det är vikingakungen Dags gravhög. Han och hans män stred mot de illasinnade hallänningarna och blekingeborna som försökte erövra Skåne. Men det gick inte. Högen är från början en bronsåldersgrav och Skånes största gravhög.

Fler naturupplevelser ska vi få erfara. Strax innan Torekov möter vi en stor fårflock. Det är inget att väja för. Vi håller till höger och fåren till vänster.

Framme i Torekov passar vi på att äta en underbar spätta på grovt bröd i Fiskhuset. Det tycker vi att vi är värda.

Dags för del två, cykling. Nu är det ett år sen vi började träna långcykling inför Vätternrundan, men vi ska ju bara cykla knappt tre mil … men oj, vad vi börjar sakna cykelskorna och inte minst cykelbyxorna! Hmm, att det kan vara en sådan skillnad att cykla med löparskor.

Det är sparsamt med trafik och vi har i princip vägen för oss själva förutom för en Corvette som smyger upp bakom oss. Båstad kommun är en av de rikaste i Sverige och det märks inte minst på bilparken.

Landskapet är böljande och vackert och överallt odlas det och marken är täckt med fiberduk. Det känns tryggt att veta att Bjärepotatisen och chipsen är på tillväxt!

Det står en sten vid vägkanten som vi tror är en runsten men det kan inte beläggas och vi hittar inga runor på den.

Sista biten går genom en ljus grönskande skog och där står vitsipporna i fullaste blom.

Vi är framme vid bilen efter halv dag i löparskor över hed och sten och i cykelsadeln på slingrande vägar mellan bondgårdar och trevande rapsfält. Ljuset och färgerna, gult och blått. Den svenska sommaren knackar på dörren.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *