Värsta största svampen, en mycket död kanin och många andra spännande saker!

– Jag har längtat i två år! säger en flicka som hoppar ivrigt i regnet.  Jag med! säger en annan.

Det är höstpremiär för Äventyrslöpande Kids. De flesta i gruppen är tvåor och många har faktiskt väntat sen de gick i förskoleklassen på att få vara med och springa iväg på äventyr. Och vilken premiär sen!  Det regnar rejält, men det märker knappt barnen. Vi ska ut på äventyr, springa, upptäcka saker, leka och käka mellis utomhus.

Först går vi igenom reglerna. Inte så mycket att tänka på mer än att vi är uppmärksamma i trafiken, väntar på varandra och framför allt har roligt! Vi inviger de splitternya Äventyrslöparvästarna. De får man förstås inte ta av sig, de måste man alltid behålla på.

”Nu kör vi!” Ut genom grinden på skolgården, genom Enebacksparken och Solbacken.

På trottoaren på väg över John Ericssons väg hittar vi en mycket död kanin. Vi kollar på skelettet och tänderna. Den stackaren har nog blivit överkörd.

Vi stannar till vid Dammfriskolan och pratar om vad de olika områdena heter. Vi tittar bort mot Fågelbacken. ”Där gick jag på dagis, säger någon” och så är vi framme vid Kronprinsen där en elev bor högt uppe i huset. Vi andra bor på betydligt blygsammare våningsplan i helt andra hus förstås. Vi konstaterar att huset är byggt av små mosaikstenar som är mörkare i botten och ljusast högst upp för att det ska se ut som att det når ända upp till himlen. Flera barn har varit överst i huset och ätit på restaurangen.

Vi ska inte gå på restaurang, vi ska käka mellis i en trädkoja på lekplatsen i Rönneholmsparken. Medan regnet öser ned tränger nio barn plus jag ihop oss under taket och äter Dragicas hembakta mackor. Alla är överens om att nästa gång behöver vi dubbelt så många smörgåsar! Man blir hungrig när man är på upptäckslöpning.

Vi leker på lekplatsen, leker zombiepjätt, snurrar, balanserar och springer vidare efter ett tag.

Denna gång till en annan lekplats som är lite smågömd bland husen på Erikslust. Nu är det dags för de magiska Äventyrslöpar Marie(-Louise) kexen! De får man extra kraft i benen av.

Vi springer vidare och jodå, vi hinner faktiskt med en lekplats till! Nu är vi Mellanhedsparken och skarpa ögon hittar en fin rosa sparkcykel som ligger slängd inne i buskarna. Vi plockar förstås fram den och hoppas att ägaren ska hitta den.

Vi räknar in oss så att vi inte ska glömma någon; nio barn och jag, och vi räknar på engelska och spanska för att det ska bli lite extra kul. Nästa vecka bestämmer vi att vi ska räkna på kroatiska och pashto. Det blir en utmaning!

Vi är ganska trötta, har sprungit och lekt i snart två timmar, men nu får vi plötsligt nya krafter för vi har hittat värsta största svampen! Vi undersöker den och lär oss att det är ett slags sopp. Den har små rör under hatten och den är inte giftig. Som en trofé plockar vi den med oss tillbaka och vi turas om att bära den magnifika svampen tillbaka till skolan.

Full fart och samling vid båten. Vi kollar på Runkeeper appen hur långt vi har sprungit; över en halv mil! Wow, det var verkligen inte dåligt! High five på den, vi ses nästa vecka på nya äventyr!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *